Om jag vore sommarpratare

Jag undrar vad jag skulle pratat om i mitt sommarprat. Nu kommer jag troligtvis inte bli ombedd att sommarprata, men det kanske är bra att vara beredd utifall att. 

Kanske skulle jag nämna min smått galna men helt fantastiska släkt och våra sammankomster när alla tar fram sina bästa jag. Jag skulle spela Hotel California, eller något av Leo Sayer, eller möjligtvis Våren i spanien. Sedan skulle jag berätta om livet som dagspendlare. Jag skulle peka på tågåkarpersonligheter, berätta om min konstigaste resa och kanske något om min favoritkonduktör. Musikvalet blir Ticket to ride. När programmet börjar lida mot sitt slut skulle jag prata om något viktigt, sådant som gör mig engagerad och känner livsglädje. Och så skulle jag dra igång Dolly med The light of a clear new morning och dansa i inspelningsstudion.

Tror det hade blivit fint. 

Annonser

Det är varmt och jag svettas och jag kan inte tänka klart

Efter en vecka hos brodern i Bukarest ställer jag mig frågan om jag skulle kunna trivas som en utlandssvensk med treårskontrakt och värmeslag från maj till oktober. Saker som talar för är att när man kliver utanför dörren efter jobbet är semesterkänslan total (man placerar sig i en solstol och dricker gärna en iskall lemonad), att nätterna är varma och sociala och att stadens puls ger massa möjligheter till roligheter. Det som talar emot är att jag inte kan fokusera på något annat än att det är varmt när temperaturen närmar sig 35 (det är sant, jag blir en helt vedervärdig person att umgås med), att jag köper fil istället för mjölk i affären och att man inte kan kliva rätt ut i naturen om man känner för det på söndagseftermiddagen.

Men sådana här saker antar jag att man inte kan resonera sig fram till. Antingen känner man längtan, ni vet det där suget, eller gör man inte det. När jag ikväll har placerat mig i soffan här hemma känner jag inget sug alls. Vem vet dock, det kanske ändrar sig när det blir svensk oktober igen…

Men hallå, plötsligt börjar april gå mot sitt slut!

April april, så att säga.

Jag har insett att formatet på den här internetplatsen är alldeles för stel. I ett försök att hitta en ny ton tappade jag helt bort min egen stil. Vilken inte har någon ton, något djup eller mening. Utan mest är text: långa eller korta, informativa eller inte men ALLTID med många parenteser. Så från och med nu återgår jag till min gamla goda stil. Jag hoppas ni har överseende för den förvirrade stilen (det är ju en del av mig).

På tal om förvirrat, här kommer tre slumpmässigt valda saker jag tänker på just nu:

1. min nya hårfärg är väldigt röd. ”Om inte nu så när”, tänkte jag, och därefter har jag blivit helt sjövild. Eller, litegrann galen i alla fall. Jag bytte åtminstone ut müslin imorse.

2. flickorna fniss ska komma till Malmö snart. Då ska vi prata om allt sådan som är livsonödigt och fnittra loss ordentligt. Det ska bli fint det.

3. grönkål är rätt häftigt. Jag har egentligen bara lagat med grönkål en gång, då gjorde jag grönkålssoppa till min mor när hon brutit foten. Hon sa att det var gott, men jag tror att hon mest är snäll. Sedan dess har jag ju dock lärt mig hälla i sherry i all soppa (typ), så om jag testar igen blir den kanske så där lysande man vill att grönkålssoppa ska vara. Det får bli nästa veckas projekt.

Med vinden i nacken och snö i håret

Bild

Nu har vi snart varit hemma en hel vecka. Märkligt det där med tid, att vi snart varit hemma lika länge vi var borta. För det kändes som vi var borta hur länge sen helst. Jag hann sova mig otrött, äta en massa rippelen, spela två rundor alfapet och krama sönder syskonbarnen. Det var en fin semester.

Den lever jag länge på.

Notering

Jag har lyssnat en hel del på sistone. I en värld där man ständigt blir bombarderad av intryck – ljud, ljus, färg, form, rörelse – kan det vara skönt ibland att ta in ett intryck i taget. Jag har därför valt att lyssna. Blunda, stänga ute allt annat och fokusera på orden och nyanserna.

Det som är när jag först börjat lyssna aktivt som jag inser hur mångfokuserad jag ofta är. Framförallt på tåget hem kan jag komma på mig själv göra ofantligt mycket samtidigt. Läsa en bok, skapa en spotify lista på ena mobilen, kolla nyheter på den andra, leta upp lipsylet längst ner i väskan. Det kan vara bra att kunna ha många bollar i luften. Men det ska vara rätt slags bollar. Att fokusera på fem oviktiga saker samtidigt gör en bara trött, inget mer.

Så, jag har börjat lyssna. Jag har lyssnat på dokumentärer, på podcasts, på berättelser om gamla musikers liv och på vetenskapsprogram. Vissa dagar somnar jag, men för det mesta ger det ny värdefull energi. 

Som nästa steg ska jag ta av hörlurarna också, sätta mig i gammelmormors fåtölj och under några minuter inte ta in några intryck över huvud taget. Men där är jag inte än. 

 

Ibland åker man ovanligt länge för att komma lika långt

Fredag igen och veckan har karaktäriserats av stillasittande på olika platser längs tågspåret, flaxande på diverse maskiner på gymet, och kaffe. Och så tror jag äntligen jag börjat närma mig en insikt om hur man ska beräkna COPP (snart tre år sedan efter D-uppsatsen lämnades in).

Nu planerar jag… inte. Jag bara är för den stund. Och medan tåget rullar vidare (!) till tonerna av les miserables känns det precis, helt, fullkomligt rätt.

Notering

Idag har jag tagit igen allt det där jag inte gjorde i veckan. Lägenheten är rejält storstädad, naglarna är målade i en diffus grå färg, tvätten hänger på tork och kylskåpet påfyllt. Sambon har fått stränga restriktioner på att aldrig mer duscha (eftersom jag har våttorkat alla vägarna), inte använda spis eller ugn och inte röra sig så mycket i lägenheten. Han var oväntat tolerant och sa att då får vi ju äta ute ikväll.

Så nu skall jag byta mjukiskläderna till kjol och lägga på lite mascara. Det blir en fortsatt fin lördag också tror jag.

I ett vintervitt Malmö

Det är kallt igen. Men idag stack solen igenom den snötunga himlen en stund och jag kände att det ändå var rätt skönt med vinter. Med vinterkängorna på och halsduken virad ett extravarv är det faktiskt inte alls dumt.

På tåget hem tänkte jag på allt det där jag skulle göra ikväll. Stryka, gå en promenad, laga fisksoppa och måla naglarna. I den ordningen. Strykningen gick helt enligt plan, men därefter någon promenad, fisksoppa eller hemmamanikyr blir det inte. Istället blev det värmd mat från igår och pianoplinkande. Men det fina med planer är att det alltid går att planera om. Framförallt en tisdagskväll.